2007-02-27
Vem ska man läxa upp, och hur?
Imorse delade jag buss med bland annat en pojke på c:a 9 år, en flicka på c:a 6 år och deras mamma. Barnen var ganska stojiga, men inte värre än att jag kunde koppla bort dom och läsa min tidning. Två hållplatser innan jag skulle stiga av märkte jag dock att bussen stannade för att någon plingat, men ingen gick av. När bussen började rulla igen hade jag ögonen på pojken, som satt med tummen på stopp-knappen, och det dröjde inte länge innan tummen tryckte till. Bussen stannade även här men ingen gick av... Jag är ganska säker på att mamman såg det hela, och på att mamman inte sa till honom. Jag blev lite irriterad och tänkte att jag skulle gå och säga till honom själv, men sen fastnade jag i hur jag skulle göra det. Skulle jag gå fram och snäsa åt honom att "ge fan i att plinga om du inte tänker gå av!", eller skulle jag vara lite mer pedagogisk och fråga honom "varför plingar du om du inte tänker gå av?". Eller skulle jag rent av vända mig till mamman och säga till henne att hon måste säga till sina barn om dom gör så? Vad tycker ni? Har någon ytterligare förslag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varje dag skall du bära trenchcoat, slokhatt och mörka solglasögon när du åker till jobbet.
SvaraRaderaOm marodörerna sitter på bussen sätt dig bakom och följ efter dom hela dagen för att se var dom bor.
Nu kan du skörda frukten av arbetet genom att busringa hos dom varje natt kl 04.00.
Vänta du bara tills E börjar busa sådär på bussen, ha..ha
SvaraRaderaDet kan så klart inte uteslutas att han kommer bus-plinga nån gång, men skulle jag se honom göra det skulle jag så klart säga till honom och ursäkta oss för busschafförn!
SvaraRaderaDet borde vara kriminellt att inneha ouppfostrade barn.
SvaraRaderaåh. Jag önskar någon kunde säga till mina barn när/om de uppför sig på detta vis. Jag tjatar o gnäller hela dagarna så de har nog stängt av. Önskar att någon skulle våga. Det hjälper o de lyssnar nog lättare på andra. Hur jag än försöker får jag inga väluppfostrade barn.
SvaraRaderaJag brukar alltid tänka att jag inte VILL säga till. Att jag inte ska behöva det eftersom jag förutsätter att mina medmänniskor har så pass mycket vett i skallen att de själva fattar vad man bör och inte bör göra.
SvaraRaderaSen inser jag resignerat att de inte alls fattar. Och säger till.
Saker jag säger till om:
-Folk som har fötterna på t-bane/tågsätet.
-Folk som tar lösgodis med händerna.
-Folk som tar på lösviktsbröd med händerna och sedan lägger tillbaka det.
-Folk som röker inomhus i offentliga miljöer.
-Grannar som låter högt orimligt sent och ofta.
-Folk som skräpar ner.
Och så vidare.