Efter att ha läst Cornucopias inlägg om "barnen först" känner jag mig tvungen att skriva ett svarsinlägg. Jag känner mig utpekad eftersom jag själv har två småbarn som börjat dagis strax efter att dom fyllt ett och vill ge min syn på saken.
Cornucopias inlägg handlar i korta drag om att man inte ska sätta barnen på dagis eftersom någon hjärnforskare med tveksamt rykte skriver en debattartikel som antyder det i dagens GP. Det handlar också om att män och kvinnor är olika lämpade att ta hand om barn, och vi därför inte bör ha en helt delad föräldraförsäkring.
Jag kan hålla med om att föräldraförsäkringen inte bör vara helt delad, men inte av den ovan nämnda anledningen. Ett bättre skäl för mig är att den första perioden så är det många som ammar, vilket gör det omöjligt för mannen att ta den delen. Det betyder därför att kvinnan alltid måste ta den första halvan och mannen alltid ta den andra halvan. Varför ska mamman få allt småbarnsmys med ett immobilt barn som man kan ha en massa mys med men i princip inget samspel? Och varför ska pappan få hela den mobila och mer medvetna period som följer, medan mamman får följa den från sidlinjen?
Men det var inte det som gjorde mig tvungen att skriva! Det var dumheterna om dagis. Mina båda killar älskar dagis. Försöker vi hämta dom tidigare någon dag blir det oftast ramaskri för att dom vill vara kvar längre. När dom fått vara borta från dagis några dagar, det räcker med en långhelg, börjar dom klättra på väggarna i brist på den stimulans det är att leka med jämnåriga. Jag tror att få vuxna orkar hålla deras tempo... vi gör det definitivt inte!
Det skrivs också nåt trams om att barn under de första fem levnadsåren bör "lära sig socialt samspel av att betrakta och följa med vuxna, inte av att se hur andra barn gör...". Visst, vill du att barnet ska bli en lillvuxen som kan göra mamma och pappa stolta på fina middagar men som inte har en susning om hur man samsas om en leksak så visst... Själv föredrar jag dock att mina barn kan umgås med barn framför att dom kan sköta sig inför vuxna.
Sen kan jag hålla med om att man ska försöka ha mycket tid ihop med sina barn, om att det materiella välståndet är väldigt underordnat och att du kan överväga att gå ner i tid under förskoleåldern. Att du skulle avstå från att skaffa barn ifall du inte har råd att ha dom hemma tills dom börjar skolan är dock rena dumheter.
Jag ska dock även erkänna att inlägget fick mig att tänka till och kommer få mig att försöka få mer tid med barnen om kvällarna, på ett eller annat sätt. Både för min egen och deras skull.