2011-03-28

Barnens bästa först - men vad är bäst?

Efter att ha läst Cornucopias inlägg om "barnen först" känner jag mig tvungen att skriva ett svarsinlägg. Jag känner mig utpekad eftersom jag själv har två småbarn som börjat dagis strax efter att dom fyllt ett och vill ge min syn på saken.

Cornucopias inlägg handlar i korta drag om att man inte ska sätta barnen på dagis eftersom någon hjärnforskare med tveksamt rykte skriver en debattartikel som antyder det i dagens GP. Det handlar också om att män och kvinnor är olika lämpade att ta hand om barn, och vi därför inte bör ha en helt delad föräldraförsäkring.

Jag kan hålla med om att föräldraförsäkringen inte bör vara helt delad, men inte av den ovan nämnda anledningen. Ett bättre skäl för mig är att den första perioden så är det många som ammar, vilket gör det omöjligt för mannen att ta den delen. Det betyder därför att kvinnan alltid måste ta den första halvan och mannen alltid ta den andra halvan. Varför ska mamman få allt småbarnsmys med ett immobilt barn som man kan ha en massa mys med men i princip inget samspel? Och varför ska pappan få hela den mobila och mer medvetna period som följer, medan mamman får följa den från sidlinjen?

Men det var inte det som gjorde mig tvungen att skriva! Det var dumheterna om dagis. Mina båda killar älskar dagis. Försöker vi hämta dom tidigare någon dag blir det oftast ramaskri för att dom vill vara kvar längre. När dom fått vara borta från dagis några dagar, det räcker med en långhelg, börjar dom klättra på väggarna i brist på den stimulans det är att leka med jämnåriga. Jag tror att få vuxna orkar hålla deras tempo... vi gör det definitivt inte!

Det skrivs också nåt trams om att barn under de första fem levnadsåren bör "lära sig socialt samspel av att betrakta och följa med vuxna, inte av att se hur andra barn gör...". Visst, vill du att barnet ska bli en lillvuxen som kan göra mamma och pappa stolta på fina middagar men som inte har en susning om hur man samsas om en leksak så visst... Själv föredrar jag dock att mina barn kan umgås med barn framför att dom kan sköta sig inför vuxna.

Sen kan jag hålla med om att man ska försöka ha mycket tid ihop med sina barn, om att det materiella välståndet är väldigt underordnat och att du kan överväga att gå ner i tid under förskoleåldern. Att du skulle avstå från att skaffa barn ifall du inte har råd att ha dom hemma tills dom börjar skolan är dock rena dumheter.

Jag ska dock även erkänna att inlägget fick mig att tänka till och kommer få mig att försöka få mer tid med barnen om kvällarna, på ett eller annat sätt. Både för min egen och deras skull.

7 kommentarer:

  1. Hej Diversifierad,

    Du har naturligtvis rätt att ha vilken åsikt du vill ha om lämpligheten av att lämna barn på dagis fr.o.m 1 års ålder, det är ju din och din familjs fulla rätt, eftersom det är ju ni som också får ta alla konsekvenser av de beslut som ni också fattar. De tankar jag får när jag läser att dina barn klättrar på väggarna efter några dagar när de har varit borta från dagis och att ni knappt klarar av att hantera situationen när de varit hemma en helg, stärker inte dina argument ett minsta dugg. Idag är stressnivån hos ungar helt extrem. Bokstavssjukdomarna ADHD, m.fl. har nått extrema proportioner i Sverige. Antalet unga som måste äta sipramil o.dyl. för att kunna fungera som normalt har tagigt helt extrema proportioner. De physiska sjukdomarna hos yngre människor har nått allamerande nivåer. Barn som i tidig ålder, när deras immunförsvar ännu inte är fullt utvecklat,drabbas av 10-15 infektioner per år så kan det få långtgående konsekvenser. Barndiabetes är superhögt i just Sverige i jämnförelse med övriga Europa. Barndiabetes är dessutom en otroligt farlig livslång sjukdom om det drabbar unga barn.
    Om du tar en 6 månaders gris eller en kattunge för tidigt ifrån dess mamma så blir de aldrig normala någonsin normala och utvecklar ett beteende som vi idag skulle diagnotisera som någon form av bokstavssjukdom.

    SvaraRadera
  2. Jag tror det är jättebra med dagis och att det är bra att tidigt lära sig umgås med andra barn.
    Klart det finns bra och mindre bra dagis men bokstavssjukdomarna ADHD m.fl har nog alltid funnits men bara diagnoserats på senare tid, kanske för mycket TV och dataspel inte är så lämpligt i tidig ålder.
    Immunförsvaret byggs upp av sjukdomar i tidig ålder så det kan inte vara negativt och för ökning av barndiabetes så vet man inte vad orsaken är men svaret finns nog i för bra hygien, dålig kost eller för lite motion.

    SvaraRadera
  3. To 00:41

    Just shut you eyes and dream on, time will tell.

    SvaraRadera
  4. Håller med div. Mina barn, nu 22 0 23, började på dagis vid 11 månaders ålder, och utifrån min, måhända partiska bedömning, var det bra för dom, och de har utvecklats till ansvarstagande och självständiga individer.

    SvaraRadera
  5. Anonym 23:34: ADHD är inte något som kommer efter några dagar om du trodde det. Mina barn börjar i regel klättra efter 4-5 dagar, lite beroende på hur mycket vi hittar på att göra med dom. Att bara "observera vuxna" är inte något jag vill påstå fungerar bra om man vill ha normalt aktiva barn.

    Vidare vill jag mena att dom barn med ADHD som finns idag inte nödvändigt är fler än förr. Dels fanns inte diagnosen, dels var vi nog mer toleranta. T.ex. Frank Andersson, som fick diagnosen nu, hade sannolikt fått diagnosen redan som barn med dagens vård.

    SvaraRadera
  6. Kraxpelax: Ser inte riktigt kopplingen mellan mitt inlägg och dina länkar. Vad menar du?

    SvaraRadera