Jag har två barn. En kille som är 3,5 år och en som är 1 år. När den första föddes var han första barnbarnet för båda mina och min frus föräldrar, och första barnbarnsbarn också för samtliga tanter och gubbar som är kvar i livet. Det ledde till att han fick en hel del gåvor, en del saker som även minstingen nu haft glädje av, men också en hel del pengar. Han har i dagsläget ett bankkonto samt fonder som tillsammans är värda omkring 16 000 kronor.
Under dom 2,5 år som gick innan tvåan föddes blev tyvärr alla gamla tanter väldigt skröpliga och har på sistone bestämt sig för att sluta ge gåvor på grund av risken att missa någon. Tack vare detta har den lilla killen bara ett bankkonto med i sammanhanget futtiga 1 500 kronor. Jag ser dock inte problemet som att han har lite pengar, det tycker jag inte att han har, men det jag ser är orättvisan i skillnaden.
Min filosofi har varit att spara pengar som barnet får i gåva i barnets eget namn och att när vi väl startar något sparande till barnen från oss föräldrar så ska vi göra det i en gemensam pott i våra namn. Mer om min filosofi kan ni läsa i Kapitalnet-artikeln "Spara till barn". Jag hade dock inte tänkt på den här situationen då och vet inte riktigt hur jag ska lösa den nu. Han fyllde precis ett år och fick inga pengar alls - stora killen fick flera tusen när han gjorde det. Och nu är det snart jul och risken är väl att det blir samma visa där.
Någon som har någon idé på lösning? Vår bästa idé hittills är att vi får börja ge honom pengar från oss föräldrar, något vi dock aldrig gjort till stora killen - så det blir ju orättvist på sitt sätt. Det känns dock som det minst orättvisa...
Tacksam för alla förslag.
Kanske man helt enkelt kan överföra pengar från den äldre till den yngre så att kapitalen blir lika stora?
SvaraRaderaMöjligen etiskt tveksamt, men tror du att givarna egentligen skulle haft nåt emot det?
det mest socialistiska är att göra som "Jag Vet" sa...
SvaraRaderaoch så länge inte "ettan" vet om att han har 16000 så är det väl helt ok?
det är ju era barn och ni vill väl ge dem en liknande chans i livet.
/M
Vi har en kille på 2,5 år och en på 7 månader och vi hade ursprungligen separat sparande. Men nu har vi ett gemensamt fondsparande, just för att slippa såna här frågor. Alla pengar de får går in på den gemensamma kontot. Vill släktingarna spara åt var och en av killarna får de öppna egna konton.
SvaraRaderaAlltså, det är inte ofta jag misstänkts för socialistiska tankegångar...
SvaraRaderaJag vet: Tanken har slagit mig men det känns som om det bara löser problemet i dagsläget - rätt vad det är kan det uppstå igen om någon av dom får en gåva. Dessutom har vi den etiska aspekt som du nämner; det skulle inte kännas riktigt okej att föra över från den ena till den andra av dom pengar han fått.
SvaraRaderaAnonym: Jag tror det slutar med att jag blir ännu mera socialistisk och helt enkelt gör som "Spara Dig Rik", slår ihop deras tillgångar. Det skulle fungera bra i nuläget, men frågan är hur länge.
Spara Dig Rik: Sparar ni i ert namn då antar jag? Känns det inte lite konstigt att den enes födelsedagspresent går till hälften till den andre? Har ni funderat något på när dom ska få pengarna? Eller när deras framtida gåvor ska gå till deras egna konto?
Jag tycker inte att du skall överföra pengar från storebror till lillebror. Om han har fått pengarna så tycker jag att han skall få behålla dem.
SvaraRaderaAnledningen är enkel. Antag att ni kommer att spara till båda barnen fram till dess att de är 18 år. Lillebror kommer alltså att få ett par år extra jämfört med storebror. Dessa extra åren kan nog ungefär anses motsvara de pengar som storebror redan har.
Charlie
Delikat problem. Hur ni än vänder er som kommer det att bli orättvist.
SvaraRaderaÄven om ni ger exakt lika mycket åt båda barnen så är de födda olika tider. Börsen och räntorna kommer att utvecklas olika mellan de olika 18-års dagarna, vilket kan ge en ganska stor skillnad i "slutresultatet"!
Även jag har två barn som inte ännu har börjat skolan. De har båda fått olika placeringar (lika mycket) som de får tillgång till när de fyller 18. Tillgångarna kommer inte vara lika stora då!
Utöver det sparar vi månadsvis i varsin kapitalförsäkring som de får på sin 25-årsdag. Detta är dels en skatteplanering, men också ett led i att behålla kontrollen. Jag vet själv hur ointresserad jag var av sparande på 18-årsdagen...
Dessutom bestämmer vi över pengarna till deras 18-årsdag. Ifall vi hamnar i ekonomisk kris, kan vi använda dem (om vi är överens om det). Vi kan också ändra utbetalningen ifall barnen befinner sig i ekonomisk kris.
I grunden tycker jag dock att det viktiga är att man sparar till barnen. Hur man sparar är i slutändan sekundärt. Själv har jag inte fått någon ekonomisk buffert att starta mitt vuxenliv med, även om jag har fått mycket annat av mina föräldrar. Jag tror inte att det är avgörande för deras framtid, men det är en stor hjälp som jag hoppas kunna ge mina barn. Speciellt om jag även lyckas få dem intresserade av sparande...
Hejsan,
SvaraRaderaJag tycker att ni (dvs föräldrarna) helt enkelt skall skjuta till det "saknade" beloppet till den yngre och sedan är problemet förhoppningsvis löst. Oavsett nivå så kommer framtida gåvor kommer förhoppningsvis att var jämnlika. Det blir tillräckligt bra man behöver inte ta hänsyn till inflation etc.