Idag hittade jag en ny ekonomiblogg som heter Vägen ut ur ekorrhjulet. Bland dom senare inläggen på bloggen fanns ett kallat "Varför inte fonder...". Jag började skriva ett svar på det och det drog iväg rejält... så jag bestämde mig för att göra om det till ett inlägg här istället. Med fördel läser ni först orginalet:
Varför inte fonder... (Vägen ut ur ekorrhjulet)
Jag tycker fonder är bra för utlandsexponering, diversifiering och som ackumulator. Låt mig förklara närmare; I tur och ordning:
Jag tycker det är viktigt att ha en viss del av sitt sparande på andra marknader för att öka diversifieringen. För tillfället är inte mer än 25% av mitt sparande i utlandet, men många svenska bolag är ju väldigt internationella, så i praktiken får jag ju en del utlandsexponering även med dom. Mitt månadssparande är helt flyttat till utlandsfonder sen ett tag tillbaka för att öka den delen, och målet är att ha 33% utomlands.
För sparande i andra marknader än svenska använder jag fonder. Den dag jag blir betydligt rikare kanske jag ändrar mig, men nu känns det som det enklaste och billigaste sättet. Enkelt för att jag slipper sätta mig in i hela världen - Sverige räcker gott och väl. Att försöka handplocka aktier i Östeuropa, Asien eller ens Nordamerika känns som att andra klarar bättre. Dessutom slipper jag besväret att handla på otillgängliga börser. Det blir också betydligt billigae eftersom courtagen på utländska börser är höga. För att handla en diversifierad bukett i Asien för 10.000 kronor tror jag i princip allt skulle gå åt till courtage.
Även inom den svenska marknaden vill jag ju vara diversifierad. Det skulle jag inte vara med bra några enstaka aktier. Därför har jag haft en Sverigefond (HQ Sverige) som diversifiering vid sidan av mina aktier. Efter att jag kom upp i fem olika direktägda aktier har jag börjat sälja av fonden och placerat dom pengarna i aktier istället. Efter omplaceringen till SCA nu senast är det kvar ett värde av ungefär halva aktieportföljen i fonden. När jag bara hade fem aktier var förhållandet ungefär det motsatta.
Slutligen så är fonder också bra som ackumulator. I mitt månadssparade är beloppen för små för att handla på börsen med, då courtaget procentuellt skulle bli orimligt högt. Jag har därför tidigare månadssparat i en indexfond tills beloppet blivit tillräckligt stort för att köpa en aktiepost med. Då har jag sålt av fonden och köpt min aktie. Det finns förvisso en annan lösning på just det problemet, Aktiespararnas Aktieinvest. Där kan du kan månadsspara i aktieandelar, dessutom gratis för medlemmar. Jag tycker dock personligen att det känns märkligt att köpa andelar av aktier och har valt strategin ovan istället.
Slutligen så förespråkar jag val av fonder med låg avgift. I Asien har jag valt Carlson Asian Small Cap som haft en fantastisk utveckling till ganska låg avgift (För att vara Asienfond), 1,75%. Min Globalfond är SPP Aktieindexfond Global Sustainability som förvisso har en insättningsavgift på 2% men sen har förvaltningsavgift på exemplariskt låga 0,3%. Bra val på lång sikt. Hos Handelsbanken har jag också Europafond Index med en förfaltningsavgift på 0,5% samt en Japanfond och en Östeuropafond som har avgifter på 1,6% var. I dom senare två fallen är det inte aktiva val utan mest val av marknader för mitt månadssparande. För Japan hade jag gärna valt Erik Penser Aktieindexfond Japan (0,5%) eller Öhman Etisk Index Japan (0,65%) istället om dom funnits i utbudet där jag månadssparar. För Östeuropa är jag ganska nöjd då avgiften är låg för den marknaden samtidigt som avkastningen är bland dom bättre. Ytterligare en fond jag gärna hade månadssparat i är HQ Tillväxtmarknadsfond som går väldigt bra med avgift på 1,7%. Den har jag dock mycket av i min PPM.
Sen ska man inte underskatta enkelheten hos fonder. Att man kan överlåta det dagliga ansvaret till andra om man själv inte orkar sätta sig in i det.
SvaraRaderaDu har helt rätt. För utlandsexponering och diversifiering är fonder det absolut lättaste.
SvaraRaderaMan ska bara inte underskatta kostnaden av 1.5% över längre tid.
Christoffer: Det är också en bra synpunkt. Visst kostar det lite att låta andra ta hand om det (förvaltningsavgift), men det är sannolikt mer lönsamt i längden än att ha pengarna på bankkontot.
SvaraRaderaMarkus: Helt klart. Men det skrev ju du så bra om att jag glömde att nämna det själv. Det är givetvis det som är primära anledningen till att jag vill byta Sverigefonden mot aktier i långa loppet.
Jag anser att ditt resonemang är i princip är rätt. Hoppas att "vägen ur ekorrehjulet" läser din blog.
SvaraRaderaSvenska/nordiska marknaden kan man, om man har tillräckligt med kapital,
täcka med en egen aktieportfölj. Sedan behövs det diversifisering globalt, där man lämpligen nyttjar aktiefonder.
Det jag möjligen har synpunkter på i ditt resonemang är den procentuella fördelningen. 20-33% av portföljen anser jag nog vara lldeles för litet/för stor risk.
Någonsstans mellan 50-95% borde nog exponeringen ligga, beroende på placeringshorisont och marknadstro.