Till en artikel i E24 efter att Boindex publicerades här om dagen utstötte någon att Svensken är dum i huvudet för att han tar lån som inte kan betalas tillbaka innan 60-årsdagen. Motiveringen var att svensken inte förstår att ett lån inte är ens egna pengar, att folk lånar hejvilt och bara räknar på månadskostnaden, att "hyra för kapital" inte är vilken hyra som helst och att Svensson blir lurad av banken.
Jag blev tvungen att fråga varför det var så viktigt att ha betalat tillbaka hela lånet på 60-årsdagen och fick svaret att man inte vill vara beroende av bankerna när inkomstbringande förmåga sjunker. Sen dess har jag funderat en del över hur jag tycker att en vettig amortingsplan ser ut, och här tänkte jag presentera mina tankar. Dela gärna med er av era egna!
Först och främst så tycker jag att dom som tvingats ta topplån ska kämpa hårt för att amortera bort det så snart som bara möjligt. Du behöver inte helt sluta leva, livet är för viktigt för att försaka, men dra in på extravaganserna och sälj eventuellt av lite sparkapital. Ta dock inte allt sparkapital och se även till att ha en buffer för oförutsedda händelser så du slipper gå tillbaka till banken med mössan i handen och låna mer för att du amorterat så hårt.
När topplånet väl är borta tycker jag det kännas som en bra idé att amortera ner till en belåning av huset på taxeringsvärdet * 1,33. Detta är en siffra som jag hört ska motsvara värdet på huset. I det här skedet är det dock inte bråttom längre så inget sparande ska läggas på amortering. Sätt bara en rimligt hög månatlig amortering som dras automatiskt ihop med räntan. Eventuella stora utdelningar och skatteåterbäringar kan dock tänkas lämpliga att använda till amortering.
När du väl kommit ner dit så är det mer en ekonomisk fråga om fortsatt amortering. Hur mycket kostar det att låna och hur mycket räknar du med att tjäna på en annan placering av pengarna. I dystra tider på börsen är amortering troligen bäst, men på en blomstrande marknad tjänar du förmodligen mer på att investera pengarna. Om du sen råkar bli 60 spelar mindre roll. Om du bestämmer dig för att gå i pension bör du ha sett till att du fortsatt har råd med lånet.
Svårare ha råd med husköpet (E24)
Att amortera ett lån kan ses som ett sparande där avkastningen är lika med räntan, vilket oftast är endast några procentenheter över inflationen.
SvaraRaderaDetta "sparande" kommer över en längre tidsperiod alltid att understiga avkastningen från aktier. För mig verkar det vara ett mycket ologiskt sätt att spara pengar. Visst är risken väldigt låg med denna strategi, men det är det också om du sparar i stabila aktier eller i en indexfond, förutsatt att du behåller aktierna under en lång tidsperiod.
Amortera så mycket du kan - allt annat är att låna till sparande!
SvaraRaderaMartin: Som jag nyss skrev i den andra tråden är amortering också ett sätt att minska sina framtida utgifter, vilket jag tycker är attraktivt. Visst är det möjligt att jag i långa loppet skulle tjäna på att ha allt på börsen, men under alla år skulle jag då dras med en hög månadsutgift medan jag såg sparpengarna växa. Det skulle dessutom kunna gå snett så jag såg sparpengarna minska istället!
SvaraRaderaAnonym: En intressant tanke... På sätt och vis har du rätt, men det är kanske lite väl krasst. Jag skulle aldrig belåna mina aktier för att få hävstång, men i bolånsfallet känner jag mig ändå komfortabel med att låta en del pengar växa på sidan om för att kanske kunna göra en större amortering senare än jag kunnat göra utan börsens hjälp.
Jag tycker att det är bra att titta på hur man ligger till med sin totala kapitalallokering.
SvaraRaderaOm ditt net worth är 0 och du lånar 1000' och köper ett hus så är ditt net worth fortfarande 0.
Men om du har 1000' i likvida medel (typ, pengar på banken) och köper ett hus för 1000' så kan du välja att låna 500', betala 500' kontant och därefter placera resterande 500' på aktiemarknaden. Då är du diversifierad 50/50 mellan aktiemarknad och bostadsmarknad.
Exakt hur den fördelningen bör se ut går det inte att ge ett enkelt svar på, det beror på vad man har tänkt göra med sitt kapital längre fram.
Att amorera av hela sitt lån så fort som möjligt ger en viss kapitalallokering som kanske inte alls är lämplig för den situation man befinner sig i det kanske inte alls ger den risknivå man vill ha.
Så tycker jag att man bör se på saken.
Hej Fredrik!
SvaraRaderaJa, jag kan bara instämma. Det är ju det ämnet jag tar upp i Sparandets tre ben. Jag skulle ju kunna sälja alla aktier och fonder och göra en fet amortering, men jag är väldigt skeptisk till att det är rätt väg att gå.
Tänkte kommentera Fredriks inlägg. Det resonemanget stämmer inte riktigt, om du frågar mig.
SvaraRaderaPonera att du, som du skriver, har en miljon kronor i likvida medel och köper ett hus för en miljon genom att låna upp 500 000 och placerar 500 000 i aktier. Du är då inte diversifierad 50/50 på bostadsmarknad/aktiemarknad.
Vad du har är en miljon i ett hus, en halv miljon i aktier, och en halv miljon i lån. Ditt intresse i bostadsmarknaden är dubbelt så stort som ditt intresse i aktier. Du blir inte mindre exponerad mot bostadsmarknaden för att du har mindre bolån - däremot blir du mindre exponerad mot negativa utvecklingar på räntemarknaden i form av högre låneränta.
Oavsett om du köper ditt miljonhus för cash, lånar upp hälften, eller lånar hundra procent så kommer din exponering mot bostadsmarknaden att vara lika stor.