Jag läser i DN idag att Paul Krugman varnar för att senaste årets uppgång inte betyder att depressionen som inleddes med finanskrisen är över. Tvärtom menar han att depressionen fortfarande är i sitt inledande skede och att vi har många svåra år framför oss, åtminstone med dagens politiska inriktning.
Han tycks predika att hålla räntorna fortsatt låga under lång tid samtidigt som staterna tar på spenderarbyxorna för att få upp sysselsättningen. Att dra åt svångremmen och bekämpa inflation, som är på tapeten nu, är vägen rakt in i en deflationsfälla och en utdragen depression...
Utan att gå in på om han har rätt eller fel vill jag ta upp en annan fråga. Hur positionerar man sig för en depression? För inflation är råvaror, reala tillgångar och aktier bra. Det borde väl betyda att det är tvärtom under deflation? Sälja allt eller blanka alltså? Hur är det med obligationer? Eller är det bankkontot som gäller? Vågar man förresten det, eller gör risken för konkurser att man ska ha alla pengar i madrassen istället?
Svårt det där. Vid deflation skall man iaf definitivt betala av sina skulder. Så svaret är vare sig blankning, bankkonto eller obligationer, utan att betala av skulderna.
SvaraRaderaEftersom definitionen på deflation är en uthållig nedgång i den generella prisnivån i en ekonomi uppstår följande; som Cornucopia skriver är det inte fördelaktigt att ha lån, all form av skuldsättning blir ofördelaktig. Dessutom konsumenter och producenter väntar med att köpa eftersom de allmänna prserna sjunker - man tjänar på att stå vid sidlinjen, det blir billigare imorgon. Det leder till minskad eftefrågan, ökad arbetslöshet och ytterligare minskad efterfrågan. En neagtiv spiral.
SvaraRaderaBästa tillgångarna är obelånade tillgångar som ger någon form av ränta. 4 - 5% utdelning i ett bolag som t ex Astra Zeneca, vars produkter vi kanske inte kan vänta med att köpa, blir fantastiskt vid deflation.
Men jag tror Krugman har fel. Han är en superkeynesian (som jag ibland håller med) Många OECD länder kan inte stimulera sina ekonomier med lån mera. Vissa länder kanske får deflation när vi stramar åt typ Portugal. Men i det stora hela tror jag det finns mer risk för att inflationen tar fart i världen om några år. Sedelpressarna går för fullt.
Riskminimeraren, i verkligheten väntar inte alls folk med att köpa om priserna faller, se datorer, mobiltelefoner, platt-TV etc. Anser man sig ha behovet så köper man när man har pengar. Däremot kan deflation gör att man inte köper saker man inte behöver.
SvaraRaderaEn depression innebär inte nödvändigtvis deflation.
En depression är två på varandra följande kvartal av negativ tillväxt - minskande BNP i ett halvår. Det har vi just upplevt, och mer därtill i de flesta länder, och det är möjligt att vi får en dubbeldipp och negativ tillväxt igen, åtmisntonde i vissa delar av världen.
SvaraRaderaJag svarade på slutdelen i diversifierads inlägg. Hur man placerar vid deflation. Det finns två typer av deflation, en är mycket positiv; det är när produktiviteten ökar och de gerella priserna minskar p g a detta. Den andra typen av deflation är den som Krugman talar om och det är när den aggregerade efterfrågan sjunker, det leder till lägre priser och minskad eller negativ tillväxt. Japan upplevde den senare från ungefär 1990 till 2005. Det är mycket svårt att hantera denna typ av deflation då finans- och penningpolitik inte riktigt fungerar. Detta eftersom konsumenterna och företagen inte agerar - det blir ännu billigare imorgon att köpa kapitalvaror eller investera eftersom prisnivån i ekonomin går neråt. Därför fingerar inte stimulanserna av den aggregerade efterfrågan.